Två av Lasse Lundgrens arbetsredskap. Han jobbar både som tillsynsman åt Skärgårdsstiftelsen och som båtman, det vill säga kör lotsar till fartygen som ska angöra Södertälje.

I skärgårdens tjänst

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 7/2012
Text & foto: Åsa Bonthelius

– Va, har du aldrig varit på Landsort!?
Lasse Lundgren hämtar upp Båtnytts utsända vid Ankaruddens brygga på Torö. Vi ska hänga med honom en dag och se vad en av Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän pysslar med.
– Och du jobbar på Båtnytt, och har aldrig varit på Landsort, säger han igen och skakar på huvudet.
Nej, jag har ju inte det. Okej, plump i protokollet. Men nu ska det ske.
Det är en strålande dag i mitten av augusti, sol och varmt och fri horisont. Vi sätter av direkt på Lasses dagliga inspektionsrunda.
Första anhalten är Järflotta. I Lasses tillsynsområde ingår inte bara Öja utan också Järflotta, Rävskär och Gunnarsstenarna. Och från årsskiftet även Käringboda på fastlandet, som liksom alla Skärgårdsstiftelsens områden är naturreservat.
Lasse rattar upp sin Alukin 650 i sanden och vi hoppar i land och promenerar genom gammal tallskog till Södra Sand som vanligtvis är fylld med badglada familjer. Vi träffar på en (!) tältande familj. Märkligt, men det är den 18 augusti och förra veckan var semesterns sista för de flesta.
På sina rundor kollar Lasse att allt står rätt till och hjälper besökare till rätta.
– Vanligast är lösa hundar och att det eldas lite överallt. Då upplyser jag dem om att det är naturreservat och att hunden måste vara kopplad.
Ofta ringer folk till Lasse och ber om råd var man kan lägga till, hur djupt det är i Dragets kanal eller för att berätta om något de sett. Som paret i en segelbåt som rastade sin hund, kopplad, i tallskogen och träffade på en död havsörn.
– Då ringde de till mig och jag åkte hit. Det var ju ovanligt att se en havsörn som precis dött, en naturlig död, den hade kanske varit död i en halvtimme bara, tirerna var helt klara på´n. Han var jättegammal, inte vit men ljusbrun och med slitna vingpennor. Han måste ha suttit på en pinne och just trillat av.

Mot dasset
Havsörnen skickade Lasse in till Naturhistoriska riksmuseet. Han rapporterar också in sina iakttagelser vad gäller fågelbestånd, säl och annat till Skärgårdsstiftelsen som en del i Projekt Levande skärgård. Det drivs av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen och Stockholms universitet och har påtagligt ökat kunskapen om naturen i Stockholms skärgård sedan starten 1985.
Miljöövervakning och jakt- och fisketillsyn är en viktig del i Lasses arbetsuppgifter. En annan är att kolla dass och sopmajor. Mot dasset således. Men först puttrar vi genom Dragets kanal – som Båtnytts utsända heller aldrig färdats genom. Lasse skakar återigen på huvudet.
Ja, men någon gång ska ju vara den första. Och den är verkligen precis så smal som ryktet säger.
Nästa anhalt är Skvallerhamn på Järflottas utsida. Här ligger man skyddat men kan ändå se den fria horisonten över de låga hällarna.
Lasse tar inte samma rutt varje gång. Vi skippar till exempel Gunnarsstenarna i dag.
– Ja, det blir lite efter väder och vind. Gunnarsstenarna är ju fågelskyddsområde och väldigt utsatt. Även om det inte blåser går ju Gotlandsbåtarna förbi och de drar upp ett jävla svall. Då får man verkligen ha koll på grejerna.
Lasse kan vattnen runt Landsort på sina fem. Även om han talar som en inbiten stockholmare, en riktig söderkis.
– Ja, vi har en lirare här vettu som bott på Landsort i 40 år, en före detta kollega, men han kommer från Söder, så han har ju lärt oss alla de här slanggrejerna.
Men du då?
– Nä, jag är bara från Landsort jag.
Du har levt hela ditt liv här?
– Nja, jag var ute på böljan också, jag jobbade till sjöss i sju år. Tänkte att jag måste ju se nånting annat.

Båtman – inte Båtsman
Att jobba som tillsynsman är inget man blir rik på berättar Lasse, det är mycket av ideellt arbete också. Men roligt. Därför har han gått ner i tid som båtman för att även jobba för Skärgårdsstiftelsen.
Du kör alltså lotsarna ut till fartygen som ska till Södertälje?
– Ja, jag är båtman, inte Båtsman, inte hunden. Och de görs dygnet runt. Passet som börjar åtta på kvällen och slutar åtta på morgonen kallar vi guanopasset. Så gör vi ju sjöräddningsinsatser med båten också.
Men tar du aldrig av dig Skärgårdsstiftelsens tröja någon gång och går här på Landsort som en vanlig man?
– Jo, men händer det någonting, någon ringer och säger att det brinner på Järflotta, då får jag ju åka. Så tröjan tar man av sig, men inte jobbet, aldrig. Vi finns här hela tiden. Det är det Skärgårdsstiftelsen vill ha, folk som bor ute i skärgården.

När det hägrar som värst
Vi tar oss upp till fyren. Härifrån är utsikten vidunderlig. Söderut havet där närmaste anhalt är Gotland, som man dock inte kan se.
– Jorå, när det hägrar som värst, då kan man faktiskt se ringmuren.
Blickar man norrut har man en fin vy över hela ön, byn Storhamn med gammal bebyggelse, det lummigare landskapet längre norrut, och den höga och fula men karakteristiska gamla lotsutkiken.
– Men hela södra delen här var ju militärens, så under oss är det som en Schweizerost. De kunde klara sig i månader, hade kök och sjukhus, allting. Det är jättestort därnere.
Innan Lasse skjutsar oss tillbaka till Ankaruddens brygga gör vi ett besök i hans egen hemmahamn, Kummelhålet, som är honom kär kan man förstå att döma av tatueringen på armen.
– Det är lång- och latitud. Jag tänkte att var jag än packar ihop här i världen så vet de vart de ska köra hem mig.

Landsort
Sveriges äldsta fyr Landsort ligger på ön Öja. Även lotsstationen anses som en av landets äldsta.
Byn Storhamn i söder har två hamnar, Västerhamn där lotsbåtarna ligger, avlyst för fritidsbåtar, och Österhamn där man kan förtöja i ringar i berget.
Gästhamn: Norrhamn/Skravleviken med affär och servering finns på Öjas nordvästsida.
Krogar: Saltboden i Västerhamn med handelsbod, servering och pub samt Sjöbloms Öjabod i gamla lotskontoret.
Missa inte: Fyren, lotsutkiken, jättegrytan, kapellet, pestkyrkogården, labyrinten, keramikverkstaden, fågelstationen.
www.landsort.com

Kummelhålet, Lasse Lundgrens hemmavik på sydöstra Landsort. Här har han sin pärla, en Enmänning från Gotland.

Lasse Lundgren kollar om havstulpanerna satt sig fast på kontrollplattan, som han då rapporterar in till Båtmiljö.se.

Den gamla lotsutkiken rymmer numera bed & breakfast och konferensanläggning med skärgårdens mest makalösa utsikt.

I Västerhamn vid lotsstationen ligger Saltboden med förnödenheter, krog och pub.

Saltboden har också en mysig liten pub där man kan få sig en Landsort lager.

Lasse Lundgren är en av Skärgårdsstiftelsens över 40 tillsynsmän och naturvårdare.

Spåren av militärens närvaro är påtaglig på södra Landsort. Nu är dock området öppet för allmänheten.

Från Skvallerhamn på Järflottas utsida kan man skyddad bakom hällarna blicka ut över havet.

Dragets kanal mellan Järflottalandet och ön ­Järflotta är cirka två meter djup, fyra meter bred och 200 meter lång.